En genomförd överföring går inte att bara annullera. Vilka vägar som ändå finns efter ett bedrägeri – från återkallelse via mottagarbanken till anspråk mot kontoinnehavaren.
Ögonblicket då det står klart att en överföring har gått till bedragare är svårt att uthärda för den som drabbas. Den första frågan lyder nästan alltid: går pengarna att få tillbaka? Till skillnad från vid en autogirobetalning finns vid överföringar ingen rätt att utan vidare få betalningen återförd.
Läget är därför inte hopplöst i alla fall. Det finns flera utgångspunkter, vilkas framgång dock i hög grad beror på hur snabbt man agerar och på omständigheterna. Denna artikel ger en översikt.
Återkallelse av överföringen: agera snabbt, håll dig realistisk
Ett överföringsuppdrag kan i grunden inte längre återkallas så snart det har kommit banken till handa. Banken kan dock försöka få betalningen återkallad. Har beloppet ännu inte vidarebefordrats kan verkställigheten under vissa omständigheter fortfarande stoppas. Har det redan krediterats mottagarkontot riktar din egen bank en förfrågan om återkallelse till mottagarbanken. Denna får i regel återföra beloppet endast med kontoinnehavarens samtycke – vid bedrägeri uteblir detta samtycke som väntat.
Ändå är en återkallelse meningsfull: den dokumenterar den tidiga reaktionen och den gör mottagarbanken uppmärksam på bedrägerimisstanken. Det kan leda till att banken granskar kontot och tills vidare inte betalar ut kvarvarande tillgodohavande.
Godkänd eller icke godkänd – den avgörande vägvalspunkten
För anspråk mot den egna banken är det avgörande om betalningen var godkänd. Har tredje part utlöst överföringen utan kontoinnehavarens samtycke, exempelvis med avlyssnade inloggningsuppgifter, måste banken i grunden återbetala beloppet enligt § 675u i den tyska civillagen (BGB). Den kan dock mot detta ställa ett skadeståndsanspråk enligt § 675v BGB, om kunden har handlat grovt vårdslöst.
Annorlunda förhåller det sig när drabbade själva har föranlett överföringen därför att de vilseletts om ändamålet eller mottagaren – exempelvis vid en förfalskad faktura eller en förment placering. En sådan betalning anses i grunden vara godkänd. Något anspråk på återbetalning enligt § 675u BGB finns då i regel inte; vilseledningen ändrar inte detta. Anspråk mot banken kommer i dessa fall i fråga endast under särskilda förutsättningar, exempelvis vid åsidosättande av varningsplikter i undantagssituationer.
Vilken roll mottagarbanken spelar
Med mottagarbanken har den skadelidande inget avtal. Den är i grunden förpliktad endast gentemot sin egen kund och lämnar på grund av banksekretessen och dataskyddet i regel inga uppgifter om kontoinnehavaren. Ett ansvar för mottagarbanken gentemot skadelidande diskuteras endast i snävt begränsade undantagsfall och kan inte generaliseras.
Praktiskt betydelsefull är mottagarbanken framför allt så länge det fortfarande finns pengar på kontot. Utredande myndigheter kan under vissa förutsättningar låta säkra tillgodohavanden. En snabb polisanmälan med fullständiga överföringsuppgifter är därför mer än en formalitet.
Anspråk mot innehavaren av mottagarkontot
Oberoende av banken kan anspråk finnas mot den person på vars konto pengarna har kommit in. I fråga kommer:
- ett anspråk grundat på obehörig vinst enligt § 812 BGB, eftersom kontoinnehavaren har erhållit beloppet utan rättslig grund,
- skadestånd enligt § 823 stycke 2 BGB i förening med § 263 i den tyska strafflagen (StGB), om kontoinnehavaren själv har medverkat i bedrägeriet,
- skadestånd på grund av uppsåtlig skadegörelse i strid med god sed enligt § 826 BGB.
Ofta tillhör mottagarkontot inte de egentliga gärningspersonerna, utan så kallade penningmulor som – delvis själva vilseledda – har ställt sitt konto till förfogande för vidarebefordran av pengar. Även mot dem kan anspråk finnas. Om kontoinnehavaren kan åberopa att pengarna redan har förts vidare beror bland annat på vad denne visste eller borde ha insett.
De praktiska hindren ska inte underskattas: kontoinnehavarens namn och adress måste först tas reda på, ofta genom att ta del av förundersökningsakten. Ligger kontot i utlandet eller saknar kontoinnehavaren tillgångar är ett anspråk trots ett gott rättsläge ofta svårt att driva igenom.
Slutsats
Något enkelt ”återtagande” av en överföring finns inte enligt lagen. Möjliga är en snabb återkallelse, vid icke godkända betalningar ett anspråk på återbetalning mot den egna banken och därutöver anspråk mot innehavaren av mottagarkontot. Vilka av dessa vägar som står öppna i det enskilda fallet och är ekonomiskt rimliga beror på förloppet, tidsfaktorn och på vem mottagaren är. En ärlig bedömning hör till saken: pengarna går inte att återfå i alla fall.
Vanliga frågor
Nej. När uppdraget har kommit banken till handa är en återkallelse i grunden inte längre möjlig. Banken kan endast begära att betalningen återkallas; efter krediteringen beror ett återförande i regel på mottagarens samtycke.
En överföring som du själv har godkänt anses i grunden vara godkänd, även när den grundar sig på en vilseledning. Något anspråk på återbetalning enligt § 675u BGB finns då i regel inte. Att pröva återstår anspråk mot kontoinnehavaren och – i undantagsfall – mot inblandade banker.
Mottagarbanken lämnar i regel inte ut den uppgiften. Ofta framgår identiteten av förundersökningen; skadelidande kan genom en Rechtsanwalt (advokat med tysk auktorisation) begära att få ta del av akten.
