Vissa tradingplattformar utför inte en enda order – kurser, positioner och vinster är enbart en visning. Så kan det kännas igen, och så skiljer sig bedrägeri rättsligt från en handelsförlust.
Den som handlar med valutor, råvaror eller differenskontrakt vet i regel att förluster är möjliga. Vid en viss typ av plattformar ligger problemet dock någon annanstans: det handlas över huvud taget inte. Handelsgränssnittet är en simulation, och de insatta pengarna når aldrig någon marknad.
För drabbade är detta svårt att upptäcka, eftersom gränssnittet är utformat efter förebild av riktiga handelsprogram. Skillnaden är dock viktig – både för den egna bedömningen och för den rättsliga värderingen.
Så uppstår simulerade vinster
En auktoriserad mäklare vidarebefordrar order till en handelsplats eller utför dem själv enligt fastställda regler, förvarar kundmedel skilda från den egna förmögenheten och står under tillsyn. Hos en skenplattform saknas allt detta. Operatörerna kontrollerar programvaran fullständigt: kurser kan avvika från den faktiska marknadsutvecklingen, positioner läggs bara upp som en datapost, och kontosaldot är en fritt förändringsbar siffra.
Denna kontroll används målmedvetet. Först visar kontot vinster, så att ytterligare insättningar följer. Vill kunden ta ut pengar eller ställer kritiska frågor kan lika plötsligt stora förluster visas – i kombination med uppmaningen att skjuta till pengar för att ”rädda” kontot.
Varningstecken under pågående handel
- De visade kurserna avviker märkbart från fritt tillgängliga kurskällor, eller kursrörelser förekommer enbart på denna plattform.
- Så gott som varje rekommenderad position slutar med vinst, så länge det fortsätter att sättas in pengar.
- En kontaktperson anger per telefon vad som ska handlas, eller handlar själv via fjärråtkomst på kundens enhet.
- Avräkningar, orderbekräftelser med uppgift om utförandeplats och årsunderlag finns inte eller lämnas först efter upprepade påstötningar.
- Insättningar går inte till ett institut med aktörens namn, utan till växlande tredje parter eller till adresser till plånböcker.
- Efter en begäran om utbetalning följer oväntade förluster, nya avgifter eller krav på ytterligare en insättning.
- Något tillstånd går inte att hitta i BaFin:s företagsdatabas, eller så finns det en varning.
Avgränsning: bedrägeri eller handelsförlust?
Varje förlust vid trading beror inte på ett brott. Produkter med hävstång som differenskontrakt (CFD:er) är riskfyllda; auktoriserade aktörer måste upplysa om denna risk. För försäljning av sådana produkter till privatkunder gäller dessutom tillsynsrättsliga begränsningar inom Europeiska unionen, bland annat gränser för hävstång och ett uteslutande av skyldighet att skjuta till ytterligare medel. Den som förlorar pengar hos en auktoriserad aktör med verkliga order har i regel realiserat en marknadsrisk.
Annorlunda förhåller det sig om order aldrig har utförts. Då har kunden vilseletts om själva kärnan i affären: han eller hon trodde sig handla, men har i själva verket överfört pengar till operatörerna. Även uppmaningen att täcka en påstådd förlust genom tilläggsbetalningar bör mot den bakgrunden ses kritiskt.
Rättslig bedömning
Att förespegla en handel som i själva verket inte äger rum, i syfte att förmå någon till insättningar, uppfyller regelmässigt brottsrekvisiten för bedrägeri enligt § 263 i den tyska strafflagen (StGB). Civilrättsligt kan anspråk på skadestånd komma i fråga enligt § 823 stycke 2 i den tyska civillagen (BGB) jämförd med § 263 StGB samt enligt § 826 BGB på grund av uppsåtlig skadegörelse i strid med goda seder. Till detta kommer att finans- och värdepapperstjänster i Tyskland i princip bara får tillhandahållas med tillstånd enligt den tyska kreditväsendelagen (KWG) eller den tyska värdepappersinstitutslagen (WpIG); saknas det kan även detta ligga till grund för anspråk.
Ersättningsgill är i princip det belopp som faktiskt har satts in, inte den skenvinst som visas på plattformen. I praktiken ligger tröskeln vid genomdrivandet: operatörerna går ofta inte att identifiera, använder bolagsskal i utlandet och för snabbt pengarna vidare. Beroende på betalningsväg kan det prövas om det finns anspråk mot ytterligare inblandade, till exempel mot innehavare av mottagarkonton. Ett uttalande om utsikterna är möjligt först efter en genomgång av underlagen.
Slutsats
Simulerade tradingplattformar skiljer sig från riskfyllda men verkliga handelserbjudanden genom att ingen handel äger rum. Tecken på detta är avvikande kurser, avräkningar som saknas, betalningar till tredje parter och svårigheter vid utbetalning. Rättsligt rör det sig då inte om en handelsförlust, utan regelmässigt om bedrägeri – med motsvarande anspråk, som dock ofta är svåra att driva igenom. Den här artikeln är allmän information och ersätter inte juridisk rådgivning i det enskilda fallet.
Vanliga frågor
Auktoriserade aktörer tillhandahåller avräkningar och utförandebekräftelser och kan ange utförandeplatsen. Saknas sådana underlag varaktigt och avviker kurserna från oberoende källor är det ett varningstecken. Ett säkert bevis kan en kund oftast inte föra på egen hand; helhetsbilden av omständigheterna är avgörande.
Hos en skenplattform har den visade vinsten aldrig existerat. Skadestånd avser i princip det belopp som du faktiskt har satt in, med avdrag för eventuella återbetalningar. Annorlunda kan det förhålla sig hos en verklig, auktoriserad aktör mot vilken det finns ett avtalsgrundat anspråk på utbetalning.
Ett sådant krav bör prövas före varje betalning. Hos plattformar utan tillstånd syftar det ofta enbart till att få in ytterligare belopp. Vid försäljning av CFD:er till privatkunder inom EU är en skyldighet att skjuta till ytterligare medel dessutom utesluten enligt tillsynsreglerna.
