Efter en nätfiskeattack uppkommer frågan om banken måste ersätta det belopp som har dragits. Avgörande är om betalningen är godkänd och om det kan riktas ett påstående om grov vårdslöshet.
Ett bedrägligt äkta e-postmeddelande från den förmenta husbanken, ett sms med en länk eller ett samtal från en påstådd bankanställd – nätfiske har många uttrycksformer. Gärningspersonernas mål är alltid att komma åt inloggningsuppgifter och godkännanden för att utlösa överföringar på kontoinnehavarens bekostnad.
Har pengarna väl försvunnit går de oftast inte att hämta tillbaka från gärningspersonerna. För drabbade kommer det då an på om det kontoförande institutet måste ersätta beloppet. Lagen reglerar den frågan i bestämmelserna om betaltjänster i den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB).
Huvudregeln: återbetalning av icke godkända betalningar
Utgångspunkten är § 675u BGB. Enligt den har betaltjänstleverantören vid en icke godkänd betalningstransaktion inte rätt till ersättning för sina kostnader. Den måste omgående återbetala betalningsbeloppet till kunden och återställa kontot till det läge som det hade befunnit sig i utan belastningen.
En betalning är godkänd bara om kontoinnehavaren har samtyckt till den. Har tredje man utlöst en överföring med kapade uppgifter saknas det i regel. Svårare är de fall där drabbade själva har lämnat ett godkännande under påverkan av ett vilseledande. Om det då föreligger ett godkännande beror på omständigheterna – till exempel på vad som visades för kunden i godkännandeförfarandet.
När kunden själv ansvarar
Mot anspråket på återbetalning kan banken göra gällande ett eget skadeståndsanspråk enligt § 675v BGB. Bygger skadan på obehörig användning av ett betalningsinstrument föreskriver lagen först en begränsad självrisk för kunden på högst 50 euro. För hela skadan ansvarar kunden däremot om han eller hon har handlat i bedrägligt syfte eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har åsidosatt sina aktsamhetsplikter.
Till dessa plikter hör att skydda personliga säkerhetsuppgifter mot obehörig åtkomst och att omgående anmäla missbruk. I praktiken handlar tvisten oftast om frågan om kundens beteende ska bedömas som grovt vårdslöst.
Grov vårdslöshet – en fråga för det enskilda fallet
Grovt vårdslöst handlar den som åsidosätter den erforderliga aktsamheten i särskilt hög grad och inte gör närliggande överväganden. Ett enkelt misstag räcker inte för det. Domstolarna beaktar vid bedömningen bland annat följande synpunkter:
- Hur professionellt och trovärdigt var vilseledandet utformat?
- Fanns det märkbara varningssignaler, till exempel ovanliga avsändaradresser eller språkliga avvikelser?
- Lämnades godkännandekoder vidare per telefon eller på en främmande webbplats?
- Vilka uppgifter om belopp och mottagare visades i godkännandeförfarandet?
- Har banken varnat konkret och aktuellt för det bedrägeriupplägg som användes?
Bevisbördan ligger i väsentliga delar hos banken. Enligt § 675w BGB räcker enbart registreringen av att ett betalningsinstrument jämte autentisering har använts inte nödvändigtvis för att styrka ett godkännande eller ett grovt åsidosättande av kundens plikter.
Vad du ska göra efter en nätfiskeincident
- Låt omgående spärra åtkomsten till internetbanken och de berörda korten, till exempel via banken eller den centrala spärrjouren.
- Informera banken utan dröjsmål om den icke godkända betalningen och begär återbetalning skriftligen.
- Säkra bevis: radera inte e-post, sms, samtalslistor och skärmbilder.
- Gör en polisanmälan.
- Skriv ned förloppet ur minnet så snart som möjligt.
Skyndsamhet är påkallad även av rättsliga skäl: från och med spärranmälan ansvarar kunden i princip inte längre för ytterligare obehöriga förfoganden, såvida han eller hon inte handlar i bedrägligt syfte. Dessutom är anspråk uteslutna om banken inte underrättas om den icke godkända betalningstransaktionen senast 13 månader efter belastningen (§ 676b BGB).
Slutsats
Lagen lägger risken för icke godkända betalningar i utgångsläget på betaltjänstleverantören. Ett fullt ansvar för kunden kommer i regel bara i fråga vid uppsåt eller grov vårdslöshet, och om den anmärkningen är befogad kan bara bedömas utifrån det konkreta förloppet. Avslår banken en återbetalning kan en juridisk prövning av motiveringen vara lämplig.
Vanliga frågor
Vid en icke godkänd betalningstransaktion ska beloppet enligt § 675u BGB återbetalas omgående. I praktiken vägrar instituten dock ofta återbetalning med hänvisning till grov vårdslöshet från kundens sida. Om den invändningen håller beror på det enskilda fallet.
Det går inte att besvara generellt. Avgörande är bland annat om du kunde se vilken betalning du godkände och hur vilseledandet gick till. Även i sådana fall kan det finnas ett anspråk på återbetalning helt eller delvis.
Någon lagstadgad förutsättning för anspråket på återbetalning är den inte. Den är dock i regel lämplig, eftersom den dokumenterar händelsen och banker ofta förväntar sig ett sådant underlag.
